onedirectiononething

Jag åker till landet imorgon och kommer hem på måndag, utan dator vilket gör att det kanske inte kommer något kapitel i helgen. Men om jag får lite tid över på kvällarna och på vägen dit och hem så kanske jag hinner skriva på mobilen! men Det kommer snart!

Vem tror ni att den handlar om? :)

Var allt slut nu? Skulle allt jag någonsin levt för bara försvinna? Hela min värld hade rasat ihop inom loppet av några sekunder.

Jag öppnade ögonen sakta och tog fram mobilen. När jag såg datumet sprack jag upp i ett stort leende. Inget kunde förstöra denna dag. Idag skulle vi fira 4 år tillsammans. Att det skulle bli vi var något våra vänner alltid hade påstått, men vi själva hade förnekat det. För hur kan man bli förälskad i sin bästa vän sedan barnsben? Den frågan gav vi som svar till alla som tyckte att vi skulle bli ett par. Vi hade aldrig i vår vildaste fantasi trott att det skulle sluta såhär, vi var lyckligare än någonsin. Iallafall jag. Jag minns den speciella dagen som om det var igår.

Det var efter skolan, vi var på väg hem till mig som vanligt då han plötsligt tog tag i min arm och vände mig om. ”Victoria I’m sorry I just can’t hold it in me anymore.. I just.. I, I think I love you” Jag hade länge funderat över mina känslor för honom, men jag ville inte riktigt erkänna att jag faktiskt var kär, då jag var otroligt rädd över att han inte alls tänkte på mig på det sättet. ”Do you want me to be honest? Well.. Actaully I think I love you too” Det var då han tittade upp på mig, in i mina ögon och tog ett steg fram. Han stod riktigt nära mig och tittade djupt in i mina ögon ”Would you like to be my girlfriend?” Jag svarade inte utan log bara och tryckte mina läppar mot hans.

Det var 4 år sedan nu. Jag log utav tanken att tiden har gått så fort. 4 härliga år! När jag tittade på klockan än en gång såg jag att jag behövde skynda mig för att inte komma försent.
Jag slängde snabbt på mig kläder och tog en macka i handen innan jag började gå iväg till skolan.

Som vanligt stod han och väntade vid ingången, lutad mot betongväggen. Jag snabbade på mina steg mot honom. ”Hey babe” han gick fram och omfamnade mig. Jag såg direkt att det var något som inte stämde, men valde att släppa det för tillfället. Vi kunde ta det senare.

Dagen gick förvånansvärt snabbt, och det var redan dags för sista lektionen, matte. När jag stod och rotade runt i skåpet hörde jag någon säga mitt namn. ”Vic are you done? We’re late!” Det var Rose som frågade. ”Yes, just give me a minute, I can’t find my calculator” Hon suckade och lutade sig mot skåpet. När jag efter många omständigheter hittade den stängde jag igen skåpet och skulle börja gå mot lektionssalen då någon greppade tag i min midja. ”Hey babe, I’ll wait for you in the park, hurry up” Han kysste mig och gick sedan iväg. Det var verkligen något som inte stämde tänkte jag medans jag skyndade mig iväg till matten som jag redan var sen till.

När jag kom fram till parken satt han på en gunga och skrapade med foten i sanden. Jag gick sakta fram till honom. ”Hey, I’m here now, and please tell me what’s wrong?” Jag tittade på honom med en ledsam blick och han höjde sakta blicken från skorna upp mot mig. ”Come” var det enda han sa när han reste sig upp och gick iväg mot en av bänkarna. Jag följe förvirrat efter och satte mig ned bredvid honom.  ”Tell me, what’s wrong? I thought this would be a happy day” Hans blick flackade innan han tog ett stort andetag och öppnade munnen. ”Vic, I love you, don’t ever think anything else okay?” Jag slängde mig upp ”HAVE YOU CHEATED ON ME?” skrek jag medans tårarna brände bakom ögonlocken. ”No, no, no please Vic just sit and let me explain, it’s nothing like that! I promise” Jag satte mig ned med stängda ögon och andades tungt innan jag öppnade ögonen och tittade rakt in i hans. ”Well explain then” Han suckade innan han fortsatte ”I have to go to London,  I was auditioning for The X Factor and they put me trough. So now I have to go to London, I don’t know for how long…” ”And you said the first sentence because…. You want to break up with me..” Jag sa det sista väldigt lågt med en klump I halsen.  Han tittade ner i marken ”I’m so sorry Vic, I just think that’s the best for now” Jag ställde mig upp, tårarna rann och rösten sprack ”Well you know what? Screw you, I don’t want anything to do with you anymore, you got what you wanted. It’s over, it’s so over, I can’t believe that I’ve wasted 4 years on you” “Victoria please, I didn’t mean it like that, I love you” Tårarna tog aldrig slut “Do you? Well that’s bad, because I don’t want to see you again, bye!” Det var mina sista ord. Jag sprang hem, men tårar forsandes ner för mitt ansikte. Var allt slut nu? Skulle allt jag någonsin levt för bara försvinna? Hela min värld hade rasat ihop inom loppet av några sekunder.

Jag har börjat skriva på nästa kapitel, dock kanske jag tar en liten paus då jag skriver en novell i engelskan, och jag + 2 olika noveller blir ganska kaos. Kanske skriver klart kapitel 7 iaf, vi får se om jag kommer på något bra som kan hända :)

Ja bilden stämmer iaf in på mig, gör den det på er också ;)

Det har inte blivit några kapitel på grund av att min dator har lagt av och våran stora dator är också trasig, och jag har ingen lust att skriva på mobilen. Men så fort någon av datorerna är tillbaka ( vilken borde vara imorgon) så kommer det kapitel! Så håll ut :)

Jag hoppas att alla har sett One Thing musikvideon, annars gör det på en gång!!!

Previous:

“No Harry, I didn’t think that about you. I knew you’re flirty but this.. No Harry, you took it too far.” With those words I went up to my own apartment. I couldn’t believe this. How could he do that to such a beautiful person? No I’ve got to speak with her! And that’s now.

Destiny’s perspektiv.

Jag satt i min säng och tårarna forsade ner för mina kinder. Jag tänkte tillbaka på alla minnen jag hade.  Allt från Sverige, mina resor och självklart minnena från London. Allt var så surrealistiskt, varför skulle jag behöva träffa honom näst intill varje dag? Mina tankar snurrade som aldrig förr när jag hoppade till av rädsla då något slog emot fönstret, men lugnade snabbt ner mig då det antagligen bara var något som hade blåst in. Men när det kom igen, var jag tvungen att titta efter. Klockan var 11 på kvällen så jag smög försiktigt dit för att titta, och jag såg en gestalt stå nedanför. Paniken steg inom mig, men när han steg ut i ljuset pirrade det i magen. Vänta lite här. Pirrade i magen, det kunde bara betyda en sak..

Nej, nej och nej. Destiny sluta, och det är nu. Jag får inte falla för någon jag inte känner, aldrig igen. Jag såg ju själv hur det slutade förre gången..
Jag föll tillbaka till verkligheten och öppnade fönstret på glänt. ”What are you doing here?” frågade jag chockat. Niall tittade ner i marken och skrapade lätt med foten. ”I have to talk to you” Sa han tyst, men högt nog för att jag skulle kunna höra. ”Well,” jag tvekade en stund innan jag bestämde mig. ”Come up, the door is open, so just walk in, my mom and dad are sleeping, so you’re safe” Jag skrattade till lite efter att jag hörde hur dumt det lät, han fick ett leende på läpparna och försvann, innan jag hörde dörren öppnas och steg i trappan.

Niall’s perspektiv.

I went up stairs to her room. When I came up she looked destroyed, and when she saw my face she started to cry. I walked to her as fast as I could and held her close to me while she was crying her eyes off. “Schh it’s okay, I’m here and I’m going to help you trough this, I promise” She stopped crying for I while and looked at me. “I’m sorry, you can’t help me, you don’t even know what’s happened” “Actually..” I started “ I know.. Harry told me” “ HE DID WHAT?” “ Yeah, but hey, don’t worry.  I’m on your side babe, he’s an asshole who did that to you” I said and wiped away her tears. She looked so heartbroken, I couldn’t believe that it’s Harry who has done this to her. I know that he’s my best friend and I should stand on his side, but I just can’t. He have to deserve my respect again.

Destinys perspektiv

Att stå där I Nialls famn kändes så rätt, han brydde sig verkligen. Och att han gick emot sin bästa vän för mig, var mer än vad jag kunde kräva. Jag var riktigt arg på Harry som hade berättat, men vad hade jag väntat mig? Jag var ett one night stand så han brydde sig väl antagligen inte. Han brydde sig inte om att han lämnade mitt hjärta krossat. Jag älskade att Niall fanns här för mig, men jag kunde inte låta honom vara här. ”Niall, I really appreciate what you have done for me, I love it. But I can’t come between you and you’re best friend. I can’t let you be here with me. You don’t know how much I want to, but I just can’t. You guys are a band, not just a band, you are best friends. I really can’t come between that.” “Destiny, listen to me. I leave if you want me to, but that won’t solve the thing between me and Harry. He did something really wrong and if he doesn’t fix this, he’s screwed.”  Jag suckade högljudt. “But that’s the thing Niall, he can’t fix this. He just can’t. I’m sorry” Han tittade på mig och jag tyckte jag skymtade en tår i hans ögon för ett ögonblick. ”Please, I don’t want this to destroy our friendship. I’m begging you!” ”I don’t know Niall. I don’t know” ”Can’t I just stay over the night and then you answer me tomorrow?” Han sa det så att man knappt hörde. “Of course, I’m getting a mattress.” Jag gick snabbt iväg till förrådet och hämtade en madrass som jag la nedanför min säng. Jag gillade tanken med att sova i samma säng, men nej, han skulle aldrig vilja det. När vi hade lagt oss och var tysta så kom tårarna. Det gick inte att hejda. Dom rann och rann. Niall hörde det självklart och kröp fort upp till mig och drog in mig i hans famn. ”I’m here, don’t worry” det var det enda han sa och det lugnade konstigt nog ner mig ganska mycket.

Niall’s perspektiv

She was so cute when she was asleep. She had her head on my chest and I fingered with her hair. I didn’t want to move, because I didn’t want to wake her up.

When I opened my eyes again she was still asleep. A took a quickly look at the watch and saw that it was already 12.30 pm. I woke Destiny up and told her that I had to go. She promised me to text and then she fell asleep again.
When I went down stairs I saw her dad in the kitchen. “Well, hi Niall. What are you doing here?” “Hi Mats. I’m sorry. I came here yesterday to talk to Destiny, but she’s was a bit destroyed so I stayed over the night. Hope it was okay?” He looked at me for a while “Of course it was. I’m glad that you help her. I can’t understand why he did this to her, but I’m happy that she decided to have an abortion” Wait. WHAT. I just starred. “Yeah, but I really have to go now. See you” I said and went out. What did he talk about? An abortion, so Harry had made her pregnant. Why didn’t he tell me that? That boy is so screwed right now.

I walked straight into Harry and Louis apartment. Louis saw me and threw himself out of the couch. “Niall, what have happened?” He said anxiously. “Ask HIM!” I yelled and pointed at Harry. Now Harry looked up too. “Niall we talked about this yesterday, I’m going to fix this. I promise” “Don’t lie to me Harry. You can’t fix this. You can’t just go and make a girl pregnant and then just think that everything’s going to be fine. It doesn’t work that way. Just realize that!” My face was red, I screamed and was so angry. “Wait wait wait. What? Harry why didn’t you tell me that! You’re so in trouble now” Louis said. Harry just starred shocked at us “WHAT? What did you just said? PREGNANT!?”

Previous:

*Hi, I don’t know if you even want to hear what happened. I didn’t know that it was Harry, and I’m so sorry, but I can’t hang out with you guys anymore. I can’t meet him. Never, sorry. Hugs Destiny x*

Det var nog det svåraste sms:et jag någonsin har skrivit. Men jag klarar inte av att träffa honom igen. Det går inte. Jag får ännu ett sms, men inte från Niall, utan från ännu ett okänt nummer.

*Hi, it’s me. Harry…*

*Hi, it’s me. Harry.. Please read this. That’s all I’m asking for. What I did to you was wrong, I was stupid and in love. Yes you heard right. I was in love. I didn’t want to hurt you. It’s just that I couldn’t fall for you because you were just here one week. But it didn’t matter, I fell for you anyways. But I want you to know that I’m so so so so so sorry, and if I could change it, trust me I would. I don’t expect you to forgive me for what I did, but please, can we at least be in the same room? We are going to work with your dad, and I don’t want it to start bad.. love Harry*

Det blev för mycket för mig att hantera. Så mobilen for in i väggen och det var det sista jag såg av min kära Iphone. Jag tänkte inte mer på det, utan den kan jag inte ha kontakt med killarna, vilket var lika bra. Hela situationen fick mitt huvud att snurra. De verkade verkligen vara den typen av killar som jag gillar att umgås med. Men på grund av Harry så går det inte. Jag kommer inte klara av att de honom, det gör för ont. Alldeles för ont.

Niall’s perspektiv

When I got the answer from Destiny my world stopped. What has Harry done? It has to be something big, I mean she doesn’t even want to see him ever again. I was furious, I didn’t know what he have done and I didn’t know why I was so angry. I didn’t even know Destiny, I just knew that she was something special. And I wanted to see her more often.  I went over to Harry’s flat with determined steps and I didn’t knock. I just went straight in. “HARRY what the fuck have you done?” I yelled at him. “Niall what do you talking about, and why are you so angry?” “Harry don’t lie to me, what have you done to Destiny, she can’t hang out with us more even thought she wants to, because of you..” “What does it matters? You don’t even know her anyway” I looked down at the ground and some tears came down my face. Harry saw that and took back what he said. “You like her, don’t you?” I nodded slightly “Hey, I’m going to talk to her. This should not be destroyed because of a mistake I did over a year ago.” “Harry, what did you do to her, she seemed heartbroken and destroyed.” “I slept with her and then I left, here in London.” “YOU DID WHAT? Please Harry tell me you joking!” He looked down at his feet. “No Harry, I didn’t think that about you. I knew you’re flirty but this.. No Harry, you took it too far.” With those words I went up to my own apartment. I couldn’t believe this. How could he do that to such a beautiful person? No I’ve got to speak with her! And that’s now.

Previous:
När han kom fram till dörren reste han sina armar i en segergest och skrek högt ”I’m the winner here, Destiny is a big loser!” Jag kunde inte låta bli att skratta och när vi kom in fick vi alla blickar mot oss. Jag kände hur mitt ansikte blossade upp.
Då öppnade en av killarna munnen ”So guys, what did you do out there?”

Destiny’s perspektiv

3 av killarna tittade på oss med stora leenden, medans en av dem tittade ner i golvet. Jag kunde inte se hans ansikte utan bara hans krulliga hår som hängde över ansiktet. Varför då tänkte jag. Jag hann inte tänkte mer på det innan killen som hade frågat vad vi gjort öppnade munnen igen ”I’m Louis by the way” ” And we are Liam, Zayn and Harry” Sa killen med det lite krulliga håret och pekade på sig själv, killen med svart hår och killen med lockarna. När killen som tydligen hette Harry tittade upp och log ett leende kändes det som att hela min värld rasade ihop. Det kunde inte vara han, det får inte vara han. Nej, nej nej. Tårarna började bränna bakom ögonlocken. Jag slängde av mig skorna och sprang fort upp för trappan, in i mitt rum och slängde mig i sängen. Det kunde inte vara sant. Killen som faktiskt gjorde mig gravid och sen lämnade mig ensam i en helt främmande lägenhet, i en främmande stad, var tillbaka. Jag kunde inte förstå det. Tårarna forsade ner för mina kinder när jag hörde någon öppna dörren.  Jag tittade försiktigt upp och där stod han. Flackandes med blicken men när han tittade på mig så låg han lite, leendet jag föll för.
Det blev för mycket. Jag tog kudden och slängde den så hårt jag kunde mot honom ”Get out of here, you’re ashole!” skrek jag så att säkert hela grannskapet hörde. ”I’m so sorry” viskade han innan han gick ut och stängde dörren försiktigt efter sig. Det här får bara inte vara sant. Jag kan inte bo kvar här. Jag vill inte, nej, jag måste bort, bort från honom. Att han ens har mage att komma hit, efter vad han har gjort mot mig.

Harry’s perspektiv

I didn’t want to meet Destiny’s eyes. I know that what I did to her was wrong, really, really wrong. But I can’t change the past. So I just looked up at her and I saw the tears in her eyes before she ran up to her room. Everyone looked at me “I’m just… going to check her” They just looked confused, which I understand, I mean they didn’t know anything about this. I opened her door slowly and there she was, lying on her bed and cried. I didn’t know where to look but when I got eye contact with her I smiled. I saw the sadness and anger in her eyes before she threw a pillow at me and screamed “Get out of here, you’re ashole!” I was shocked and whispered “I’m so sorry” before I left the room. I could hear her crying while I went downstairs. And as I expected everyone stared at me. “Okay, now you’re really have to explain what just happened” Said Louis and Niall continued “Yeah man, what did you do? And do you even know each other?” I realized that I would not get away with this, but I can’t tell them while her parents are here “I’ll tell you later, back home” Everyone just stared and I sat down and continued to be quiet.

*At Louis and Harry’s  apartment*

“Okay man, now you HAVE to tell me what’s happened with Destiny” Louis said and gave me a serious look. “It all started about one and a half year ago. She was in London with a friend and we met at milkshake city. We switched number and we met a lot that week. And then there was one night. We did ‘that’ and then when she was asleep I left, said nothing to her, didn’t pick up the phone when she was calling and I didn’t answer her messages.  I did it because I was about to fall for her, but she was just staying for one week and I didn’t want to fall in love with her so I just left”
Louis stared at me like I was stupid or something, which I were so. “Harry, that was not okay. You can’t just sleep with a girl and then just leave her, were did you have it?” “I know, it was wrong, I really know that but.. we were at my place..” “So you left a girl in a strange apartment, in a strange city?” “Yes I did..” “oh god Harry you really need to fix this. We are going to work with her father.” “I know, but you heard her, she doesn’t want to talk to me” “yeah, wonder why” Louis said ironically. “Yes I know why, but I’ll try okay” “You better do that, or else I don’t know how we are going to work with her father”

Destiny’s perspektiv

Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag hade ingen att prata med och killarna tyckte väl säkert att jag var störd eller något. Jag höll på att somna då min mobil vibrerade. Ett sms från ett nummer jag inte hade sparat.
*Hey beautiful, I got your number from your dad, sorry about that. Do you want to tell me what’s happened before? And why didn’t you tell me you knew Harry? Hugs Niall xx*
Tårarna började rinna igen. Hur skulle jag göra? Skulle jag berätta för Niall hur det låg till, eller skulle jag bara skita i allt som har med killarna att göra?

Jag bestämde mig för att i alla fall svara honom. Det kunde ju inte skada i varje fall.

*Hi, I don’t know if you even want to hear what happened. I didn’t know that it was Harry, and I’m so sorry, but I can’t hang out with you guys anymore. I can’t meet him. Never, sorry. Hugs Destiny x*

Det var nog det svåraste sms:et jag någonsin har skrivit. Men jag klarar inte av att träffa honom igen. Det går inte. Jag får ännu ett sms, men inte från Niall, utan från ännu ett okänt nummer.

*Hi, it’s me. Harry…*

Previous:

“No Niall, that’s not all, I know you, and I know that it is something else. But if you don’t want to talk about it, it’s okay, but you can always talk to me, remember that” “Thanks Lou, it means a lot for me” He gave me a smile and went out to the others. I really hope that we are going to meet again. But now I have to focus on the new album. We are going to work with a new person and tomorrow we are going over to his house for dinner. I’m really looking forward to it.

Destiny's perspektiv

“DESTINY du måste vakna nu, klockan är ett” jag hörde pappas skrik nedifrån när jag sakta öppnade ögonen och blev bländad av ljuset. Jag gick snabbt igenom mina kläder och bestämde mig för mina USA-shorts och ett simpelt vitt linne. När jag har plockat fram frukosten så springer mamma och pappa runt som galningar i hela huset. ”Varför så stressade, vi har bara varit här i en dag, ni kan ta det lugnt” sa jag medans jag himlade med ögonen. ”Du vet pojkbandet jag ska jobba med? Dom kommer hit om några timmar och stannar här på middag” ”Då går jag ut på en promenad. Jag tänker inte sitta här hemma medans de är här” ” Destiny sluta, vem vet ni kanske kommer jättebra överens” sa mamma glatt. ”Jo visst.. Men jag tänker inte vara hemma hela tiden ändå” ” jaja gör som du vill” suckade pappa högt.

Vid 4 hörde jag hur dörrklockan lät, men jag satt kvar vid datorn. När klockan började närma sig halv 5 bestämde jag mig för att ta den där promenaden. När jag kom ner och gick förbi köket stannade jag upp, det kunde inte vara sant?

Niall’s perspektiv

We sat and talked to Mats. He was really nice and we had a few laugh. I heard that someone walked in the stairs and when she came down my heart jumped. It was her. How? “ehm.. I’m going for a walk” she said and went out to the hall. I went after her “Can I come with you?” I said and smiled at her. “Yeah, sure” My heart jumped again. We went outside and walked towards the park. “What a coincidence, three times at two days huh?” She didn’t look so happy, but then she looked at me and smiled. “Yes, really. Who had thought that would happen?” “Haha not me anyways, but hey I didn’t got to know your name yesterday” “oh, well I’m Destiny, and you?” I totally forgot that she didn’t know about us “I’m Niall, and the lads at your place is Harry, Liam, Louis and Zayn” “Oh okay, so you guys are that boy band who’s going to work with my dad?” “Yepp, that’s us, we are One Direction” “I recognize that name from somewhere, but I can’t put my finger on it” she said. I started to sing a bit of What Makes You Beautiful and she started to smile “Wow, now I know, that song is on the radio like all the time in Sweden” “Really? Wow, I didn’t know that actually” “Now you know” she said with her smile that got my heart beat faster.

Destiny’s perspektiv

Här går jag, tillsammans med en av Englands mest kändaste kille, hur sjukt är inte det egentligen? Tänkte jag för mig själv. Hans leende fick mig knäsvag direkt, och när han hade frågat om han fick följa med ut tog mitt hjärta ett extra slag. Han berättade om hans resa, från när han sökte in till xfactor till där bandet är idag. Helt otroligt att de har kommit så långt. Vi hade satt oss på en bänk i parken och bara pratat. Efter ett tag bestämde vi oss för att röra oss hemåt, då maten säkert skulle vara klar. När vi gick där bredvid varandra så kom våra händer åt varandra. Gnistan som uppstod går inte att förklara i ord, det var magiskt. Han tog min hand i sin och flätade ihop våra fingrar, och så gick vi, hela vägen hem under tystnad. Men mitt leende kunde inte försvinna.

När vi började närma oss huset drog jag mig ur hans grepp och började springa ”Last one to the house is a loser” skrek jag medans jag skrattande sprang ifrån Niall. Jag hörde hur han kom ikapp mig och rätt som det var kände jag ett grepp om min midja och jag var plötsligt uppe i luften. ”Niall, let me down!” ”No way, I’m not a loser, I’m going to win this” sa han innan han släppte ner mig och sprang allt vad han hade sista biten till huset. När han kom fram till dörren reste han sina armar i en segergest och skrek högt ”I’m the winner here, Destiny is a big loser!” Jag kunde inte låta bli att skratta och när vi kom in fick vi alla blickar mot oss. Jag kände hur mitt ansikte blossade upp.
Då öppnade en av killarna munnen ”So guys, what did you do out there?”