onedirectiononething

Var allt slut nu? Skulle allt jag någonsin levt för bara försvinna? Hela min värld hade rasat ihop inom loppet av några sekunder.

Jag öppnade ögonen sakta och tog fram mobilen. När jag såg datumet sprack jag upp i ett stort leende. Inget kunde förstöra denna dag. Idag skulle vi fira 4 år tillsammans. Att det skulle bli vi var något våra vänner alltid hade påstått, men vi själva hade förnekat det. För hur kan man bli förälskad i sin bästa vän sedan barnsben? Den frågan gav vi som svar till alla som tyckte att vi skulle bli ett par. Vi hade aldrig i vår vildaste fantasi trott att det skulle sluta såhär, vi var lyckligare än någonsin. Iallafall jag. Jag minns den speciella dagen som om det var igår.

Det var efter skolan, vi var på väg hem till mig som vanligt då han plötsligt tog tag i min arm och vände mig om. ”Victoria I’m sorry I just can’t hold it in me anymore.. I just.. I, I think I love you” Jag hade länge funderat över mina känslor för honom, men jag ville inte riktigt erkänna att jag faktiskt var kär, då jag var otroligt rädd över att han inte alls tänkte på mig på det sättet. ”Do you want me to be honest? Well.. Actaully I think I love you too” Det var då han tittade upp på mig, in i mina ögon och tog ett steg fram. Han stod riktigt nära mig och tittade djupt in i mina ögon ”Would you like to be my girlfriend?” Jag svarade inte utan log bara och tryckte mina läppar mot hans.

Det var 4 år sedan nu. Jag log utav tanken att tiden har gått så fort. 4 härliga år! När jag tittade på klockan än en gång såg jag att jag behövde skynda mig för att inte komma försent.
Jag slängde snabbt på mig kläder och tog en macka i handen innan jag började gå iväg till skolan.

Som vanligt stod han och väntade vid ingången, lutad mot betongväggen. Jag snabbade på mina steg mot honom. ”Hey babe” han gick fram och omfamnade mig. Jag såg direkt att det var något som inte stämde, men valde att släppa det för tillfället. Vi kunde ta det senare.

Dagen gick förvånansvärt snabbt, och det var redan dags för sista lektionen, matte. När jag stod och rotade runt i skåpet hörde jag någon säga mitt namn. ”Vic are you done? We’re late!” Det var Rose som frågade. ”Yes, just give me a minute, I can’t find my calculator” Hon suckade och lutade sig mot skåpet. När jag efter många omständigheter hittade den stängde jag igen skåpet och skulle börja gå mot lektionssalen då någon greppade tag i min midja. ”Hey babe, I’ll wait for you in the park, hurry up” Han kysste mig och gick sedan iväg. Det var verkligen något som inte stämde tänkte jag medans jag skyndade mig iväg till matten som jag redan var sen till.

När jag kom fram till parken satt han på en gunga och skrapade med foten i sanden. Jag gick sakta fram till honom. ”Hey, I’m here now, and please tell me what’s wrong?” Jag tittade på honom med en ledsam blick och han höjde sakta blicken från skorna upp mot mig. ”Come” var det enda han sa när han reste sig upp och gick iväg mot en av bänkarna. Jag följe förvirrat efter och satte mig ned bredvid honom.  ”Tell me, what’s wrong? I thought this would be a happy day” Hans blick flackade innan han tog ett stort andetag och öppnade munnen. ”Vic, I love you, don’t ever think anything else okay?” Jag slängde mig upp ”HAVE YOU CHEATED ON ME?” skrek jag medans tårarna brände bakom ögonlocken. ”No, no, no please Vic just sit and let me explain, it’s nothing like that! I promise” Jag satte mig ned med stängda ögon och andades tungt innan jag öppnade ögonen och tittade rakt in i hans. ”Well explain then” Han suckade innan han fortsatte ”I have to go to London,  I was auditioning for The X Factor and they put me trough. So now I have to go to London, I don’t know for how long…” ”And you said the first sentence because…. You want to break up with me..” Jag sa det sista väldigt lågt med en klump I halsen.  Han tittade ner i marken ”I’m so sorry Vic, I just think that’s the best for now” Jag ställde mig upp, tårarna rann och rösten sprack ”Well you know what? Screw you, I don’t want anything to do with you anymore, you got what you wanted. It’s over, it’s so over, I can’t believe that I’ve wasted 4 years on you” “Victoria please, I didn’t mean it like that, I love you” Tårarna tog aldrig slut “Do you? Well that’s bad, because I don’t want to see you again, bye!” Det var mina sista ord. Jag sprang hem, men tårar forsandes ner för mitt ansikte. Var allt slut nu? Skulle allt jag någonsin levt för bara försvinna? Hela min värld hade rasat ihop inom loppet av några sekunder.