One Thing - 1
Det pirrade i magen, likt alla andra gånger vi har flugit. Men denna gång var speciell, för denna gång skulle vi stanna på stället vi skulle till. Jo vi ska nämligen flytta. Att lilla jag, Destiny Olsson från Nacka i Stockholm skulle flytta och bo i London. Det känns som en dröm. Att just min pappa fick detta jobberbjudande. Det är nämligen så att min pappa jobbar väldigt mycket med artister, jag har inte riktigt koll på vad han egentligen gör, men vi har åkt runt till olika länder för att han ska kunna jobba med artisterna ett tag, och jag brukade få följa med runt om i världen.
Men den här gången var annorlunda, nu skulle han få ett fast jobb med ett brittiskt pojkband tror jag att det var. Dom var tydligen i min ålder, jag själv fyllde 17 i April.
När vi satt där och väntade på taxin som skulle ta oss till vårt nya hem kunde jag inte sluta tänka på personen jag fick en glimt av på flygplatsen. De vackra isblåa ögonen och det blonda sexiga håret. Vi hade fått ögonkontakt i någon sekund, innan några killar drog bort honom igen.
”Destiny, hallå? Vi är framme” sa min pappa medans han vinkade framför mitt ansikte.
”Så vad tycker du?” Det var min mamma som frågade, mina ögon vidgades när jag såg huset som stod framför mig. Det var stort, vitt och hade en otroligt stor tomt. Att vi ens kunde ha råd med detta tänkte jag.
När jag kom in i rummet som skulle bli mitt tappade jag andan. Det var precis som jag ville ha det. Litet, enkelt och stilrent. Mitt drömrum.
Jag tittade igenom allt innan jag bestämde mig för att gå en liten promenad. Det var ändå sommar och vädret var fint.
Musiken dunkade i mina öron när jag gick längs vägen. Jag blundade för några sekunder och innan jag hann reagera så satt jag på marken med vatten över min tröja.
”I’m so sorry, let me help you” Jag tittade upp och när jag såg ögonen så kunde jag inte tänka klart, det kan inte vara samma kille, eller kan det? ”Hey, i recognize you from somewhere” Oh gud, accenten var att dö för. ”Yeah, probably from the airport I think” sa jag med lite osäkerhet i rösten. ”YES now I know! But hey, you aren’t from here, right?” ”No you’re right, I’m from Sweden, I moved here today actually, your accent sound different too, were are you from?” “Sweden, really? I love Sweden, been there 5 times and it’s amazing! And yes, I’m not from here, actually I’m from Ireland”
“Oh, that’s nice, but I think I must go home now, change my shirt and I bet the food is ready too” “Okey, but we might see each other sometime, I live around here so” “ Yes, let’s hope so, bye”
Hur är det möjligt att efter en halv dag i London så har jag träffat samma person två gånger, och inte vilken person som helst. En person jag föll för, hur nu det är möjligt. Jag har aldrig fallit för en person på det sättet förut.
Nialls Perspektiv
It was something special with, oh I don’t even know her name. How could I be so stupid? I didn’t ask for her number or her name. What if we don’t see each other again? ”Niaaaaall, wake up!” I heard Louis scream. ”What? I’m awake, what do you want?” “Are you serious? The food has been ready for about 10 minutes now and you haven’t notice it? Tell me, what’s wrong?” He said the last sentence with a serious look on me. “Well, it’s nothing I’m just tired, that’s all” “No Niall, that’s not all, I know you, and I know that it is something else. But if you don’t want to talk about it, it’s okay, but you can always talk to me, remember that” “Thanks Lou, it means a lot for me” He gave me a smile and went out to the others. I really hope that we are going to meet again. But now I have to focus on the new album. We are going to work with a new person and tomorrow we are going over to his house for dinner. I’m really looking forward to it.
Ett litet kort kapitel, ingen bild eller så nu. Men ska försöka lägga in bilder för varje kapitel!
intresserad av en ny och fin design?
checka in på bloggen för mer information!
Superbra! :)
