onedirectiononething

Previous:

“No Niall, that’s not all, I know you, and I know that it is something else. But if you don’t want to talk about it, it’s okay, but you can always talk to me, remember that” “Thanks Lou, it means a lot for me” He gave me a smile and went out to the others. I really hope that we are going to meet again. But now I have to focus on the new album. We are going to work with a new person and tomorrow we are going over to his house for dinner. I’m really looking forward to it.

Destiny's perspektiv

“DESTINY du måste vakna nu, klockan är ett” jag hörde pappas skrik nedifrån när jag sakta öppnade ögonen och blev bländad av ljuset. Jag gick snabbt igenom mina kläder och bestämde mig för mina USA-shorts och ett simpelt vitt linne. När jag har plockat fram frukosten så springer mamma och pappa runt som galningar i hela huset. ”Varför så stressade, vi har bara varit här i en dag, ni kan ta det lugnt” sa jag medans jag himlade med ögonen. ”Du vet pojkbandet jag ska jobba med? Dom kommer hit om några timmar och stannar här på middag” ”Då går jag ut på en promenad. Jag tänker inte sitta här hemma medans de är här” ” Destiny sluta, vem vet ni kanske kommer jättebra överens” sa mamma glatt. ”Jo visst.. Men jag tänker inte vara hemma hela tiden ändå” ” jaja gör som du vill” suckade pappa högt.

Vid 4 hörde jag hur dörrklockan lät, men jag satt kvar vid datorn. När klockan började närma sig halv 5 bestämde jag mig för att ta den där promenaden. När jag kom ner och gick förbi köket stannade jag upp, det kunde inte vara sant?

Niall’s perspektiv

We sat and talked to Mats. He was really nice and we had a few laugh. I heard that someone walked in the stairs and when she came down my heart jumped. It was her. How? “ehm.. I’m going for a walk” she said and went out to the hall. I went after her “Can I come with you?” I said and smiled at her. “Yeah, sure” My heart jumped again. We went outside and walked towards the park. “What a coincidence, three times at two days huh?” She didn’t look so happy, but then she looked at me and smiled. “Yes, really. Who had thought that would happen?” “Haha not me anyways, but hey I didn’t got to know your name yesterday” “oh, well I’m Destiny, and you?” I totally forgot that she didn’t know about us “I’m Niall, and the lads at your place is Harry, Liam, Louis and Zayn” “Oh okay, so you guys are that boy band who’s going to work with my dad?” “Yepp, that’s us, we are One Direction” “I recognize that name from somewhere, but I can’t put my finger on it” she said. I started to sing a bit of What Makes You Beautiful and she started to smile “Wow, now I know, that song is on the radio like all the time in Sweden” “Really? Wow, I didn’t know that actually” “Now you know” she said with her smile that got my heart beat faster.

Destiny’s perspektiv

Här går jag, tillsammans med en av Englands mest kändaste kille, hur sjukt är inte det egentligen? Tänkte jag för mig själv. Hans leende fick mig knäsvag direkt, och när han hade frågat om han fick följa med ut tog mitt hjärta ett extra slag. Han berättade om hans resa, från när han sökte in till xfactor till där bandet är idag. Helt otroligt att de har kommit så långt. Vi hade satt oss på en bänk i parken och bara pratat. Efter ett tag bestämde vi oss för att röra oss hemåt, då maten säkert skulle vara klar. När vi gick där bredvid varandra så kom våra händer åt varandra. Gnistan som uppstod går inte att förklara i ord, det var magiskt. Han tog min hand i sin och flätade ihop våra fingrar, och så gick vi, hela vägen hem under tystnad. Men mitt leende kunde inte försvinna.

När vi började närma oss huset drog jag mig ur hans grepp och började springa ”Last one to the house is a loser” skrek jag medans jag skrattande sprang ifrån Niall. Jag hörde hur han kom ikapp mig och rätt som det var kände jag ett grepp om min midja och jag var plötsligt uppe i luften. ”Niall, let me down!” ”No way, I’m not a loser, I’m going to win this” sa han innan han släppte ner mig och sprang allt vad han hade sista biten till huset. När han kom fram till dörren reste han sina armar i en segergest och skrek högt ”I’m the winner here, Destiny is a big loser!” Jag kunde inte låta bli att skratta och när vi kom in fick vi alla blickar mot oss. Jag kände hur mitt ansikte blossade upp.
Då öppnade en av killarna munnen ”So guys, what did you do out there?”